Just nu när medborgarnas förtroende för politiker och myndigheter sjunker i Sverige liksom i övriga Europa kan det vara lämpligt att fråga sig vad man kan lära av historien.

Kardinal Mazarin var försteminister under Louis den XIV. När Mazarin dog 1661 proklamerade Louis XIV till hovets stora förvåning att ha inte behövde en försteminister. Han såg sig själv som den direkta länken till Gud och behövde ingen kardinal som mellanhand.

För att illustrera sin gudomliga status började han kalla sig själv för ”Solkungen” (Roi-Soleil). Han såg sina undersåtar rotera runt denna sol. Louis den XIV:s grandiosa självsyn illustreras av hans ökända uttalande "Jag är staten" (L'État, c'est moi).

Louis den XIV dog 1715 och 75 år senare föll det franska kungahuset under Ludvig XVI med den franska revolutionen. Revolutionen handlade om att ta makten från kungen och ge den till folket.

En era av kunglig lyx, extravagant leverne och flamboyant självförhärligande var slut. Begreppet korruption var ännu inte aktuellt eftersom allt tillhörde kungahusen - även folket och dess tillgångar genom feodalt slaveri och betungade skatter.

Begreppet demokrati innebär att folket väljer sina ledare i val. Det borde inte vara mer komplicerat än så.

Men vi ser idag hur vissa statsledarskap manipulerar processen genom propaganda, mediekontroll eller genom att manipulera konstitutioner och valsystem för att passa de som har makten. Detta gör att begreppet demokrati i många fall får ett helt annat resultat.

En del statsmakters ledarskap lever idag ett liv i lyx och överflöd. Ju mera autokratiska och diktatoriska desto mer överdådiga palats och andra mötesplatser. Precis som i de gamla europeiska kungshusen verkar de politiska eliterna ha tappat kopplingen till folket - dvs medborgarna. Vi ser detta i ökande grad runt om i världen.

Den mänskliga civilisationen verkar för evigt förbli fånge i ett hierarkibyggande där darwinistiska eliter på olika områden växer fram - den historiska uppifrån-och ner-politiken.

Denna utveckling måste brytas och medborgarnas inflytande över politiken måste stärkas. En mer utpräglad nerifrån-och-upp-demokrati är önskvärd för att förhindra att alltför mycket makt och resurser hamnar i händerna på ett fåtal.

Mot denna bakgrund ligger det rätt i tiden att EU har inbjudit oss européer medverka i Konferensen om Europas Framtid med förslag, synpunkter och analyser angående europasamarbetet och dess framtid. För mig var det självklart att delta och att i detta sammanhang föra fram regionernas avgörande roll för en fördjupad demokrati och en mer effektiv offentlig verksamhet.

Göran Hansson

Intressegruppen: Regional framtid i Europa