Den sjätte juni firar Sverige nationaldag. Men är Sverige en nation? Vad betyder ordet ”nation” egentligen och vad menas med ”staten”?

Ordet nation kommer ursprungligen från latin och betyder "födsel, folkstam". I det gamla språkbruket definieras en nation som en folklig gruppering som har en gemensam historisk bakgrund, har eller har haft ett eget språk, har en kultur som skiljer sig från omgivningens och ofta territoriellt förankrad.

Nationalitet är därför en egenskap som växer ur en kulturell (och territoriell) gemenskap. Inom en stat kan medborgarna tillhöra olika nationaliteter.

Dagens europeiska statsbildningar är en sentida konstruktion. De fick sina gränser etablerade efter fördraget i Westfalen 1648, ofta med våld och väpnade konflikter. Begreppet ”suveränitet” etablerades som en umgängesform mellan stater. Det westfaliska fördraget kan ses som ett praktiskt avtal mellan suveräna statsbildningar - var och en att inte blanda sig i den andras inre angelägenheter.

Med Westfalen som fundament förde den franska revolutionen 1789 med sig en koncentration av den politiska makten från de autonoma regionerna, som då fanns i Frankrike, till den nyblivna statens huvudstad. En ny statsmodell växte fram - ett språk, en kultur, ett parlament, en valuta, en militär, ett rättssystem, ett utbildningssystem och så vidare. Den nya regimen i Paris motarbetade kulturell mångfald, lokala traditioner, språkvariationer och regionalt självstyre.

Det grundläggande började ifrågasättas. Medan staten binder upp sina medborgare med lagens, militärens och den centrala offentliga förvaltningens hjälp är nationen, i dess grundbetydelse, en produkt av kulturell evolution på en viss plats. I vetenskapliga termer är det därför felaktigt att sätta likhetstecken mellan stat och nation.

Den nya regimen i Frankrike upptäckte snart kraften i nationalismen och började använda den som ett verktyg för att centralisera den politiska makten. Man satte upp statsnationalistiska statyer, teaterstycken och byggde pompösa byggnader i huvudstaden. Staten gjorde anspråk på att vara en nation – en ideologi som bygger på att staten är eller borde vara en nation även om den inte är det.

Frankrikes påstående att vara en nation krävde att lojaliteten till denna väger tyngre än andra individuella eller gruppvisa intressen. Man tvingades svära trohet till fosterlandet. Man tvingades ut att döda eller dö i statens namn.

Den svenska staten föredrog att ligga lågt med nationaldagsfirandet. Istället firade man Svenska Flaggans Dag. Det var först år 1983 som Sveriges nationaldag infördes, trots vetskapen om att Sverige inte är en nation enligt det ursprungliga språkbruket.

Bild: Wikipedia

Precis som i Frankrike passar autonoma regioner inte in i den svenska statens nationalistiska självbild - all makt till staten. Men inom Sveriges gränser finns ett antal historiska, kulturella och språkliga regioner som på grund av detta har svårt att hävda sin existens och dämed ett hopp om kultturell och språklig överlevnad.

Den svenska statens nationaldagsfirande från 1983 har haft svårt att samla den stora publiken. Det gick så trögt att staten 2005 gjorde dagen till helgdag för att folket skulle vara fria från jobbet och därmed lättare kunna fira dagen.

Trots detta är det fortfarande svårt att samla massorna under statsnationalismens symboliska nationaldagsfirande.

Men Svenska Flaggans Dag hade nog de flesta kunnat fira.

Göran Hansson

Intressegruppen: Regional Framtid i Europa

Kommentera och stöd oss på Facebook.